lördag 28 december 2013

Rörgast - Johan Theorin

Det är ju inte bara för att jag är lokalpatriot som jag ville läsa denna bok men visst förhöjer det värdet i läsningen avsevärt när man känner till platserna som beskrivs. Fick Theorins 4:de och sista bok, i hans Ölandssvit, i julklapp och hann knappt få av papperet innan jag satt med näsan djupt inne i berättelsen (Synen har tyvärr börjat svikta;)).

"Efter ett trettiotal spadtag tog de en kort paus. De rätade på ryggen, tog några steg bort från graven med sina spadar och andades ut. Gerlof vände upp ansiktet och blundade mot solen.
Då hördes något i tystnaden. Ett lågt ljud. Han lyssnade. Det var knackningar. sedan tystnad, och så tre låga knackningar till. Ljudet tycktes komma ur marken."

Med denna upplevelse från gamle Gerlofs ungdom inleds en rafflande berättelse om gamla oförrätter och hämnd i nutid. Som oäkta, förnekat barn till en av de rika bröderna Kloss emigrerar Aron tillsammans med sin fosterfar till det nya landet på andra sidan havet. Tillvaron där blir inte alls vad de tänkt sig och Aron växer upp i en hård miljö olikt de liv Kloss och hans ättlingar lever på Öland. När Aron många år senare söker deras hjälp för att kunna komma hem och återförenas med sin kvarlämnade syster blir han bryskt nekade hjälp. Straxt efter avlider systern, som bor på samma äldreboende som Gerlof, i en  fallolycka.
En mystisk hemvändare dyker upp bland öns sommargäster och otur och död börjar drabba Kloss-familjen och deras framgångsrika turistanläggning. Gerlof börjar ana att hemvändaren är den nu åldriga pojke som en gång hjälpte honom att gräva en grav. Tillsammans med vännen John och Kloss ena barnbarn, Jonas, börjar han nysta i historien och sakta uppenbarar sig ett motiv starkt nog för hämnd.

Vem som är oskyldig i den här, stundom våldsamma, historien kan diskuteras men boken är en riktig bladvändare och skriven i lättlästa stycken som skiftar i tid och personer. Man vill bara vidare liite till! Jag har läst Theorins tre tidigare böcker i sviten och tycker nog att alla utom möjligen trean Blodläge håller riktigt hög standard. Såg nyligen filmen baserad på första boken, Skumtimmen, och kan bara rekommendera er att hålla er till böckerna. Synd att sviten nu är fulländad för jag kommer att sakna Ölandsmiljön och den kluriga gamle sjömannen Gerlof.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för dina tips och kommentarer.