Så var han då tillbaka, Björn Hellbergs poliskaraktär, Sten Wall i den fiktiva svenska staden.
Och jag överdrev lite i rubriken för även om Björn verkar spotta ur sig böcker så är Narrspegel "bara" nr 25 i serien om Wall.
Just hemkommen från en resa med Hurtigruten möts Wall av ett fall som först avskrivs som en smitningsolycka men när flera dödsfall kopplade till olyckan inträffar blir frågetecknen större.
Ett dödsfall leder till flera och kanske har de ett samband, kanske inte.
Hur kommer det sig att samma person dyker upp på flera av brottsplatserna?
Har Adeles kärleksaffär något med händelserna att göra?
Vem är den hemlige beundraren som smyger på Adele?
..och var finns, om det finns, sambandet med den dödliga lek som två unga män ägnade sig åt vid Hovs-hallar för flera år sedan?
Ja, ni ser ju själva!
Björn skriver själv att inget är som det verkar i denna Narrspegel ( Vad är ens en Narrspegel?! ) och mitt problem här är att historien känns både tunn, förvirrad och ofängslande.
Tyvärr för jag vill minnas att jag brukar gilla Björns böcker, även om det var ett tag sedan jag läste något av honom.
Besviken? Ja!
Rekommenderas? Nej!
Kanske skulle kvalitet gå före kvantitet i det här fallet.
Raskt vidare till ny läsning!
Sen har ju underbart rolige och trevlige Björn andra kvaliteter som vi älskar honom för.
Som hans drejningstekning t.e.x.
