Emma Mias dotter - Maria Eriksson

Det var ett antal år sedan jag först bekantade mig med Liza Marklunds bästsäljare Gömda (1995) & Asyl (2004) som handlar om en  svensk kvinna som tvingas fly och gömma sig efter upprepade hot mot sig och sin dotter. Böckernas "sanningshalt" har senare kommit att ifrågasättas och det blev en hel del skriverier då Marklund låtit läsarna tro att innehållet var helt dokumentärt. Kvinnan själv som nu bor i USA skrev senare en fortsättning, Mias hemlighet (2005), under pseudonymen Maria Eriksson. Emma Mias dotter är hennes andra egenskrivna bok.

"Mammas och mina gräl blir bara värre och värre. Vid ett tillfälle skriker jag till henne:

-Jag hatar dig! Jag hoppas att du dör!"

Emma har växt upp under onormala och pressande förhållanden då familjen tvingats gömma sig och slutligen emigrera p.g.a. hoten från  "Mannen med de mörka ögonen". Ständig rädsla, att aldrig få vistas utomhus, inte ha kompisar och att flytta runt först i Sverige, sedan till Chile och slutligen i USA har satt djupa spår i den nu tonåriga Emma. När Mia och Anders, hennes föräldrar, bestämmer sig för att separera kommer familjens hemligheter fram i ljuset. Emma får veta att hon har en storebror i Sverige och att Anders inte är hennes riktiga pappa. Hon hittar moderns "svarta bok" där allt finns dokumenterat och nedskrivet från åren av flykt. Det visar sig att mannen Emma alltid varit rädd för är hennes biologiska pappa och att han vid ett flertal tillfällen hotat och försökt skada henne. Emma som är i en känslig ålder blir oerhört besviken och arg på sin mamma för alla lögner. Hon tar ut all sin aggression på modern och börjar använda droger. Emma dras mer och mer neråt. Hon skär sig själv, missköter skolan, umgås med fel sorts vänner och håller sig oftast hemifrån. Så fort hon blir myndig lämnar hon hemmet och flyttar tillbaka till Anders. Där fortsätter hon sitt missbruk och är inte långt ifrån undergång med sitt självdestruktiva beteende när hon får oväntad motivation att vända sitt liv. En tuff kamp mot beroende och trasiga förtroenden börjar och hon närmar sig en försoning med Mia. Mer än en katastrof hotar familjen men nu kämpar de tillsammans igen.

Jag upplevde redan vid  Marias första bok, Mias hemlighet, en markant skillnad i författande. Liza Marklunds böcker är mer professionella och mer spännande upplagda för mig som läsare men det är ändå intressant att veta hur det gått för familjen efter flytten till USA. Inte konstigt att Emma är ett "trasigt" barn med den uppväxten. Folk har nog fastnat i självskadebeteende och droger för mindre men jag upplever henne samtidigt som oerhört stark när hon väl bestämmer sig för att leva.

Har man som jag inte varit i kontakt med de tidigare böckerna på länge så fungerar denna boken bra som uppfräschare eftersom Emmas berättelse beskrivs bakåt i tiden. Sen kan jag (hoppas jag inte är elak nu) känna en viss misstro till att allt det elände som beskrivs verkligen har hänt. Kan verkligen en familj som redan upplevt all denna näst intill osannolika terror råka ut för missbruk, bilolyckor, cancer etc också eller är det ett sätt att sälja böcker? Ber om ursäkt för min tvivel och OM det är sant, allt som beskrivs, önskar jag dem all lycka och välgång fr.o.m. nu!!