Släke - Håkan Östlundh

I samband med författaraftonen inventerade jag mitt Håkan Östlundh-utbud i bokhyllan här hemma och fann att jag av någon anledning hade de första 6 delarna men bara läst del 2 & 5?? Såå oorganiserat! Köpte som sagt den 7:de avslutande delen under kvällen och kastade mig sedan direkt över del 1, Släke, med nyinflyttade kriminalpolisen Erik Broman på ett somrigt, mordiskt Gotland.

Lagom när Erik installerat sig på ön med familjen och sommarturismen strömmar till finner man en bestialiskt slaktad man gömd i en takbox på badparkeringen. I en sjöbod straxt intill har någon brutit sig in och spritt ut delar från ett får på ett näst intill rituellt sätt. Tidningarnas löpsedlar exponeras med "Turismflykt från mordön" och folk låser sina dörrar. När sedan ännu en man återfinns mördad och uppsprättad på ett liknande sätt sprids skräcken. Det blir en tuff start för nykomlingen Erik. Morden verkar slumpmässiga och offren har inga andra samband förutom att de båda var väldigt alldagliga och vanliga män. Hur väljs offren? Har man med en galen seriemördare att göra? ..och kommer han att mörda igen? Pressen på polisen är stor och steg för steg jagar man ledtrådar men det går för långsamt och skräcken kommer närmare..

Wow! Måste ha glömt hur bra Östlundh skriver eller är den inledande boken i serien den bästa?! Släke, (som för den delen är gotländska för de tjocka, illaluktande tångbältena längs kust och stränder) är en klurig, rafflande bladvändare med flera tricks för att lura oss läsare. Perfekt kriminalare!

Så läs. Själv ska jag läsa om nummer två i serien nu och friska upp minnet.

En kväll i böckernas värld 2014

Så igår, en kylig decemberkväll bar det äntligen av till 5:e årets författarkväll på Kristallen i Nybro.

Samma trevliga sällskap, lika välbesökt, samma smörgås med brie & salami från stadens konditori och som vanligt årets första julmust. ALLT var så där härligt bekant!

..och så var det ju det här med de besökande författarna.

DE var självklart nya och spännande för året!

Kvällen inleddes av samma konferencier  som tidigare år. Bygdens stolthet (inte såå många celebriteter att välja bland i vår lilla stad) poeten Arne Johnsson. Kanske är lite orättvis för han har visst tilldelats en hel del prestigefyllda priser inom kulturlitteraturen men han är ju så erbarmligt tråkig, obegriplig och oengagerande. Dessutom läser han alltid innantill!

Första författaren att inta scenen efter Arnes presentation var psykologen och ungdomsförfattaren Jenny Jägerfeldt. Hon verkade full av energi och berättade på ett underhållande och skämtsamt sätt om sin spretiga, rastlösa bakgrund med resor, sekter, skolor och restaurangjobb runt om i världen. Inte förrän hon drabbade av en aggressiv form av reumatism och en påtvingat lugnare tillvaro bosatte hon sig i Sverige på riktigt och kanaliserade sin frustration över sin situation i skrivande. Hon valde att plugga psykologi och har senare kombinerat sitt arbete med ungdomar med sina skrivna historier. Hon väver ofta in olika diagnoser i sina berättelser men är noga med att inte låta det bli huvudstoryn. Som hon säger: - En blind person går ju inte bara omkring och säger och tänker att den är blind. Det är ju något man lever med och sen har man samma problem som alla vi andra i form av ekonomi, kärlek, jobb etc. Likadant är det för personer med psykiska diagnoser och människorna i deras omgivning.

Efter Jenny var det dags för "kvällens mördare", som han själv inledde sin presentation.
Håkan Östlundh verkade inte så van att tala inför en större grupp så det gick lite taffligt. Eftersom han nyligen gett ut den 7:e och avslutande delen i sin kriminalserie med Gotländska kriminalaren Fredrik Broman berättade han om hur det är att skriva en sammanhängande serie och om kraven att skriva klart böckerna i en forcerad takt. Enligt honom får den som är bra på att skriva slita hårt in till sista kommatecknet medan andra som har en riktigt bra storyidé får mer hjälp med själva skrivandet. Jag gillar verkligen Håkans böcker och han försökte nog så gott han kunde men fängslande och intresseväckande blev han tyvärr inte muntligt.

Efter den traditionella pausen med fika och catching-up-talk med mitt sällskap var det så dags för ett nytt par författare och nu höjdes nivån något.
Arkan Asaads berättelse om sin bakgrund och familjens flykt från krigets Irak på 80-talet lämnade ingen i salen oberörd och alla var idel öra. Arkan berättade med en blandning av befriande skämt och djupaste allvar om hur faderns flykt fått konsekvenser för den kvarvarande släkten i Irak och att han tyngd under skuldkänslor förändrats och blivit den osympatiska man han framstår som i debutromanen Stjärnlösa nätter. Berättelsen gav mig en helt annan syn på och förståelse för den självbiografiska handling som utspelar sig i boken. Arkan kunde vi nog alla lyssnat länge på!

..men kvällens sista författare, Sara Kadefors, skulle ju också få en chans att underhålla oss och det gjorde hon med bravur. Avslappnat och vant berättade hon om sitt författarskap och hur hon alltid velat skriva en kärlekshistoria men våndats inför jämförelsen med alla tidigare stora kärleksromaner och risken att låta klyschig. Om hur hon aldrig tror sig skriva självbiografiskt men ofta efteråt inser att hon upplevt samma saker som personerna i böckerna. Det märktes att Sara är en van underhållare med sin bakgrund inom radio och tv.
..och så utnämnde jag och mitt sällskap henne till "Årets Klänning". Ni som läst här tidigare kanske minns att jag nämnde Katerina Janouch fräcka klädsel förra året och nu stod Sara här i en otroligt snygg, sober och stilren klänning som fick mig och min väninna att dregla:P. Fick faktiskt chansen att nämna klänningen för henne efteråt vilket verkade göra henne glad och smickrad. Hon avslöjade var hon köpt den också..;)

Kvällen avslutades för min del, i alla fall med ett inköp av Östlundhs 7:e Gotlandsbok.

Signerad med hälsning så klart!

Sammanfattningsvis en underbart trevlig och intressant kväll som vanligt om än med ett något "svagare" startfält än tidigare år.

..och så ett tips till arrangörerna. Har hört att skådespelaren och prästsonen Samuel (Skärgårdsdoktorn) Fröhler härstammar från Nybro. Vore inte det ett ess som presentatör för En kväll i böckernas värld 2015?

Hon som älskade honom - Sara Kadefors

Jag hann precis! Med bara ett par dagar tillgodo inför årets författarafton fick jag händerna på ett verk av den 4:e (och för mig enda olästa) deltagaren Sara Kadefors. Jag har ju för vana att alltid försöka läsa något av varje författare före bokkvällen. Det ger liksom lite mer att lyssna på dem då, som om man kände dem lite. Kadefors, journalist och tidigare programledare i radion har skrivit en del barn- och ungdomsböcker men jag valde att satsade på en kärlekshistoria från vuxenhyllan.

        "Om hon förstått vad deras möte skulle komma att innebära, skulle hon ha klivit in i bilen och åkt därifrån då? Eller tvärtom kastat sig i hans famn och klamrat sig fast? På denna frågan har hon fortfarande inget svar."

Malena lämnar Stockholm för att komma ifrån stress, oväsen och måsten. Hon hyr ett ensligt beläget torp med endast hyresvärdarna och skogen som grannar. Närheten till naturen är något nytt för henne och hon både skräms och fascineras av djur, mörker och årstidens skiftningar. De enda hon träffar och umgås med är paret hon hyr av och deras fosterbarn. Nathan och Pia verkar vara det perfekta paret, en varm kärleksfull familj som hon till sin förvåning uppskattar att ha i sin närhet. På Pias förfrågan undervisar hon två av de ensamkommande flyktingbarn som vistas hos familjen i svenska och motvilligt engagerar hon sig i dem och deras vånda inför Migrationsverkets beslut om deras framtid i landet.  Då både hon och Nathan arbetar mycket hemifrån träffas de en del under dagarna.  De pratar, tar långa promenader och han hjälper henne med torpet. Malena som alltid känt sig obekväm med närhet och aldrig varit kär på riktigt känner sig trygg och lycklig och sakta kryper otillåtna varmare känslor fram i henne. Känslor som kan förstöra mycket för alla runt henne om hon inte står emot.

Hon som älskade honom, är en vacker kärlekshistoria om "otillåten" kärlek mellan två tvillingsjälar som vet att om de ger efter för känslorna, sårar och förstör för andra som de håller mycket av och som behöver dem. Berättelsen beskriver också de förväntningar och den press omgivningen ställer på manligt och kvinnligt och hur man bör bete sig för att accepteras och inte ses som udda och underlig. Det finns en fin skörhet i Malena som inte klarar av sina vänners förväntningar samtidigt som hon har modet att utmana den förväntade bilden av hur hon borde vara.

Berättelsen ger hopp om att vi har rätt att vara som vi vill och ändå kunna kräva att bli accepterade och älskade som de personer vi är och de val vi gör.

Boken är lättläst och inte så djup som den kanske låter på min beskrivning. Snarare en liten känslig och hjärtknipande historia där man vill att det ska gå alla väl men vet att det är omöjligt oavsett vilka val som görs.

Stalker - Lars Kepler

Lars Keplers femte bok, Stalker, är lite mer nyutgiven och aktuell än jag vanligen läser. Med min konsumeringstakt blir det mer ekonomiskt att hålla sig till pocketvarianten men ibland kan jag liksom inte hålla mig när jag anar att det är en riktigt spännande bok som alla kommer att tala om...

Höggravida Margot Silverman har tagit över efter Joona Linna som Rikskriminalens nya expert på seriemördare. Ganska snart sätts hennes förmågor på prov då flera kvinnomord av liknande karaktär sker i stan. Mördaren skickar filmer till polisen där offren smygfilmats genom fönstren till sina hem straxt före brottet. Kvinnornas ansikten huggs besinningslöst sönder och kropparna poseras som om gärningsmannen vill ha något sagt. Tiden är knapp och Margot kallar in psykiatrikern och hypnotisören Erik Maria Bark för att få chockade vittnen att minnas

Den förmodade avlidna och begravda Joona Linna dyker upp i staden och blir inblandad i jakten. När det visar sig att hans vän Erik på ett eller annat sätt kan länkas till samtliga offer blir han den som lovar finna den skyldiga allt medan polisen mer och mer siktar in sig på Erik som gärningsman. Svaren verkar finnas närmare Erik än han trott och mördaren ger sig inte förrän alla kvinnor han bryr sig om är döda. Erik tvingas fly och vänder sig till sin förtrogna kollega Nelly för hjälp att hålla sig undan. Nätet kring honom dras samman men Joona är mördaren på spåren.

Det är så himla knepigt att kort berätta en handling samtidigt som man INTE ska berätta något som förstör för nya läsare. Precis som i Keplers tidigare böcker rullar handlingen på i en faslig takt och alla karaktärer har stor betydelse.

Kan bara säga att ordet "bladvändare" verkligen blir förståeligt när man får tag på en Kepler-bok och Stalker är inget undantag. "Bara liiiite till.." gjorde att jag helt enkelt hamnade på soffan och sträckläste en hel dag och fick inget vettigt gjort men vad gör det. Boken är en ren njutning för en kriminalfantast som mig och jag älskar den intelligenta, orädda Joona Linna som trots ett minst sagt dåligt utgångsläge inte räds att göra det som måste göras för att ta fast mördaren och frikänna sin vän även om han själv tvingas ta steget över till fel sida om lagen.

För att inte tala om Margot som trots värkar biter ihop och bestämt säger: -Jag föder när fallet är löst!

5 av 5 möjliga till paret Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril som ligger bakom pseudonymen Lars Kepler.

Mer av samma vara TACK!

Hörde förresten i en aktuell radiointervju att författarna inte tycker att böckerna gör sig för film men kan tänka sig att låta dem bli tv-serie framöver. Låt oss hoppas!

Busväder = Läsmys

Stormigt, regnigt och bara några få plusgrader utanför fönstret denna dag:(

Botaniserar runt i mina, till brädden fyllda bokhyllor.

En kopp varmt, rykande kaffe, en filt i soffans favorithörn och superheta thrillern Stalker av Lars Keppler så kan jag inte annat än njuta:)

Lyckliga gatan - Liza marklund

Lyckliga gatan är den tionde boken om Stockholmsjournalisten Annika Bengtzon på Kvällspressen som allt som oftast hamnar i hetluften. Berättelsen sägs vara Liza Marklunds näst sista i den spännande serien.

Den omtalade entreprenören och fd riksdagsmannen Ingemar Lerberg hittas brutalt misshandlad i hemmet, familjens hund är dödad och frun Nora, verkar uppslukad av jorden. Polisen med Kommissarie Q och Nina Hoffman i täten sätts på fallet.
På Kvällspressen råder febril aktivitet som vanligt och Annika och hennes nya praktikant Valter ger sig ut för att söka information och nyheter.
När tidningens ansvariga utgivare, Anders Schyman, utsätts för en häftig förtalskampanj på en anonym blogg får Annika nya arbetsuppgifter. Schyman gjorde under sin tv-tid många år tidigare en dokumentärfilm om den försvunna miljonärskan Viola Söderland där han framhöll sin teori om att Viola frivilligt planerat och genomfört en flykt utomlands med sin förmögenhet. Polisen tog fasta på detta och lade ner utredningen vilket i sin tur ställde till det för Violas familj. Filmen fick stor uppmärksamhet, Schyman hyllades och fick Stora journalistpriset men nu menar den anonyma bloggaren att allt var en bluff och att bevisen Schyman lade fram var falska. Schyman ber Annika att lägga allt åt sidan för att följa upp de gamla spåren.
När hon tillsammans med Valter lyckas spåra upp den bilägare som Viola köpt sin påstådda flyktbil av lämnar han över en hittills okänd ledtråd. En väska som han funnit gömd under reservdäcket fylld med familjebilder och minnen från Violas familj. Skulle hon verkligen arrangerat allt så väl och sedan lämnat sina käraste samlade minnen?
Sättet som Viola lade upp sitt försvinnande på visar dessutom upp flera likheter med Noras handlande tiden innan hennes försvinnande. Parallellt med Nina Hoffman söker Annika sambanden mellan Violas försvinnande för 20 år sedan och Noras nu. Lever de? ..och i så fall var finns de nu? ..och varför planerade de lämna sina familjer?

Jag har läst alla tidigare böcker om Annika Bengtzon, som kretsar kring hennes familj, arbete och brott som hon snubblar över eller nosar upp. Jag gillar hennes personlighet för hon är en tuff, lite våghalsig tjej med fel och brister som gör allt för sina nära och för att få svar på sina frågor
Självklart har jag, liksom många andra, även sett filmerna med Helena Bergström som Annika och nyinspelningarna som gick på tv för inte så länge sedan då Malin Crépin spelade huvudrollen.
Lyckliga gatan har blivit bedömd som en passage till den sista boken men jag tycker den står sig bra på egna ben. Spännande upplägg med flera vinklingar. Slutet lämnas lite ouppklarat men funkar.

Kanske får vi svar i sista boken..?

Vindsjälar - Mons Kallentoft

Linköping är en trevlig stad som jag besökt några gånger genom åren. Därför är jag lite extra förtjust i stadens författare Mons Kallentoft och hans grubblande kriminalinspektör Malin Fors. Det blir liksom lite extra krydda när man till åtminstone en del känner till de miljöer som händelserna utspelar sig i. I Vindsjälar rör man sig till och med i de lägenhetsområde där min dotter bor:)

Tove Fors är hemma i Linköping över lovet och sommarjobbar på äldreboendet Keruben. En morgon hittar hon en av de äldre, Konrad Karlsson, hängd i larmsladden vid sin säng. Mamma Malin och hennes kollegor tillkallas och ganska snart kan man avskriva självmord. Vem har tagit sig in på äldreboendet under natten och mördat den gamle mannen och varför? Har det något samband med att han deltagit aktivt i debatten och riktat kritik i pressen mot det vårdbolag som driver boendet? Eller är det någon av hans två barn som varit ute efter den stora förmögenhet han visar sig äga? Malin som privat brottas med alkoholsug, ensamhet och grubblerier söker motiv och skyldiga kring Konrad och Keruben. Hon möter en cynisk värld där pengarna styr.

Som många av de författare som ger ut många böcker i relativt hög takt blir kvalitén ibland lidande för kvantiteten men Vindsjälar är ändå en av Mons bättre böcker. Jag har vant mig vid hans sätt att låta de döda vaka över Malin och utredningen och även om berättelsen inte är en rafflande bladvändare så är det en verklighetstrogen mordhistoria utan överdrifter. Den är även en samhällsskildrande nutidshistoria som beskriver investmentbolagens och de privata vinstintressena som styr över mycket av dagens svenska vårdinrättningar och hur detta på verkar de äldres och de anställdas villkor.

Klart läsvärd och jag ser redan fram emot att läsa Mons senaste bok Jordstorm. Kan ju bli en julklappsönskning;)