Blot - Håkan Östlundh

..och vips har jag plöjt igenom Blot, Håkan Östlundhs fjärde bok i serien om Fredrik Broman och hans kollegor vid Gotlandspolisen. Ännu en hit..?

En mördad kvinna i sitt hem. Bredvid henne en helt massakrerad man som identifieras som kvinnans ungdomskärlek. Maken Arvid, just hemkommen från Japan där han bott och arbetat de senaste tio åren, är spårlöst försvunnen. Detta är vad Fredrik och hans kollegor ställs inför. Rykten gör gällande att den förekommit misshandel i hemmet genom åren och helt naturligt blir Arvid misstänkt för de brutala morden. Till och med den vuxna dottern verkar tro att så är fallet så Fredrik och hans kollegor räknar med en snabb lösning så snart de får tag på maken. När han väl hittas tvingas dock polisen omvärdera hela beviskedjan och utan att de inser det finns mitt i utredningen EN person som vet allt om vad som hänt.

Efter tre hitar blir Blot en lite svagare historia, om än inget bottennapp. Berättelsen blir lite rörig eftersom den växlar i olika tidsperioder och berättas ur olika personers vinklar hela tiden. Bland annat får vi som läsare redan på första sidan klart för oss att något allvarligt kommer att inträffa eftersom handlingen då och då speglar Fredrik liggandes, förlamad med kraftiga hjärnskador på akuten. I Blot använder sig Håkan av en, bland dagens deckarförfattare populär berättarteknik, men där andra sammanhållet växlar mellan två tider växlas det lite för friskt för min smak här.
Läsa?
Jo, men självklart ska man det om man som jag gillar de andra böckerna och vill läsa hela serien. Nästa bok ska dessutom vara den bästa enligt några recensenter.

..ett plus för det coola omslaget på pocketboken jag läste. Det är inte samma som på bilden ovan utan neutralare med effektfullt, ruggigt blod som runnit över pärmarna. "Blodet" ligger dessutom ovanpå som en mordisk blindskrift!

Terror - Håkan Östlundh

När jag ändå har farten uppe (håller redan på att läsa nästa bok) kan vi lika gärna ta en titt på nr 3 i Håkan Östlundhs gotlandsserie också. Terror gavs ut 2006 och har en rykande aktuell handling i de orostider som råder i världen. Känns lite kymigt att Håkan väljer att sätta fingret på hur lätt vi skulle kunna drabbas av saker som vi gärna vill tro "bara händer" på andra ställen.

"-Jag såg en helt bisarr grej på Ica, sa han och blicken var fylld av iver.

Innan Josef hann fortsätta sin berättelse hände något mycket märkligt. En bit av ytterdörren exploderade. Träflisor for åt alla håll. En flisa på en dryg decimeter, spetsig i ändarna och som mest en centimeter tjock, borrade sig in i Salehs överarm. Men det hade hon inte hunnit lägga märke till. Bådas blickar riktades mot den tallriksstora skadan i dörren. I nästa bråkdel av en sekund exploderade Josefs bröstkorg. Delar av han hjärta och lungor slungades ut och spriddes tillsammans med stora mängder blod över Salehs ansikte och bröst."

Från en sekund till en annan förändras verkligheten för det unga, förälskade studentparet som hyrt en semesterstuga på Gotland. Båda hittas brutalt mördade och genast skriker löpsedlarna ord som  rasistmord och terrorattack. Fredrik Broman och hans kollegor på Gotlandspolisen hamnar under hög press. Säpo pekar ut terrormisstänkta och polisen förhör kända rasister i området. När sedan en trailer med Gotlandsägg exploderar i lastrummet på färjan bryter paniken ut. 

När jag lyssnade på Håkans berättelse om sitt författande på Bokaftonen berättade han bl.a att han från början inte planerat att lägga till någon personlig historia kring de återkommande huvudpersonerna, poliserna, i berättelserna men att han insett att det kanske var ett måste i en serie. Nu när jag läst 3 av hans berättelser förstår jag tankegången. Det finns så många bottnar i varje historia och som läsare har vi många karaktärer att hålla reda på. Historien krånglar sig fram på ett spännande sätt, logiskt men ogissningsbart och lösningen visar sig som vanligt vara enkel men otrolig. Polisernas privatliv hinns liksom inte med då. Trots det får vi glimtar av Fredriks privatliv som kanske inte alltid är så enkelt. I den här boken upplever han t.e.x. en större äktenskapskris och har ett förhållande med en kollega MEN tillbaka till handlingen! Den är som vanligt rafflande och gav mig kraftiga bladvändarsymtom och sömnbrist;).

Allt för att en gammal oförrätt inte blivit utredd och för att en man som råkar likna en annan, blir sedd av fel person vid fel tillfälle. En liten tillfällighet som drar igång stora händelser.

Ännu en stark läsrekommendation!

Bör kanske undvikas om du planerar åka färja den närmaste tiden...

Dykaren - Håkan Östlundh

Nu ligger jag efter med recenserandet:( Har fastnat i "Östlundh-träsket" och läser snabbare än jag hinner skriva men här kommer i alla fall nästa bok, nummer 2 i serien med Fredrik Broman och hans kollegor vid Gotlandspolisen.

Två tillsynes orelaterade händelser sker inom en kort tidsperiod. En olycka med en drunknad dykare och en polisanmälan angående ett flera år gammalt mord som ska ha skett i Frankrike. Det är den 24åriga studenten Jenny som genom återkommande drömmar börjat minnas att hon som barn sett sin pappa mörda en liftande ung flicka. Detta när Jenny följt med på en av hans långkörningar i Europa när hon var i 8års åldern. Självklart tas uppgifterna med skepsis från polisens sida men det finns saker i det hon berättar som verkar svåra att bortförklara. Samtidigt uppdagas att den drunknade dykaren visserligen drunknat men snarare i ett badkar än i samband med dykning. Glimtar och minnen bakåt i tiden där unga flickar sammanförts med äldre män mot betalning blandas med den aktuella utredningen. Vittnen begår självmord och när Jennys bror visar sig vara gammal lumparkompis med den döda dykaren vävs utredningarna samman och tar ny fart.

Låter det rörigt?

Jag är helt fascinerad av hur komplicerat och spännande Håkan får till det. Hur han visar att en liten händelse kan sätta i gång ett jordskred av händelser där alla verkar ha någon typ av inblandning som förövare, vittne eller oskyldigt offer. Hur väl bevarade hemligheter har en tendens att förr eller senare komma upp till ytan.  Hur en del förtränger och glömmer medan andra förtärs av skuldkänslor.

Bra jobbat igen Håkan! Absolut läsrekommendation!

Släke - Håkan Östlundh

I samband med författaraftonen inventerade jag mitt Håkan Östlundh-utbud i bokhyllan här hemma och fann att jag av någon anledning hade de första 6 delarna men bara läst del 2 & 5?? Såå oorganiserat! Köpte som sagt den 7:de avslutande delen under kvällen och kastade mig sedan direkt över del 1, Släke, med nyinflyttade kriminalpolisen Erik Broman på ett somrigt, mordiskt Gotland.

Lagom när Erik installerat sig på ön med familjen och sommarturismen strömmar till finner man en bestialiskt slaktad man gömd i en takbox på badparkeringen. I en sjöbod straxt intill har någon brutit sig in och spritt ut delar från ett får på ett näst intill rituellt sätt. Tidningarnas löpsedlar exponeras med "Turismflykt från mordön" och folk låser sina dörrar. När sedan ännu en man återfinns mördad och uppsprättad på ett liknande sätt sprids skräcken. Det blir en tuff start för nykomlingen Erik. Morden verkar slumpmässiga och offren har inga andra samband förutom att de båda var väldigt alldagliga och vanliga män. Hur väljs offren? Har man med en galen seriemördare att göra? ..och kommer han att mörda igen? Pressen på polisen är stor och steg för steg jagar man ledtrådar men det går för långsamt och skräcken kommer närmare..

Wow! Måste ha glömt hur bra Östlundh skriver eller är den inledande boken i serien den bästa?! Släke, (som för den delen är gotländska för de tjocka, illaluktande tångbältena längs kust och stränder) är en klurig, rafflande bladvändare med flera tricks för att lura oss läsare. Perfekt kriminalare!

Så läs. Själv ska jag läsa om nummer två i serien nu och friska upp minnet.

En kväll i böckernas värld 2014

Så igår, en kylig decemberkväll bar det äntligen av till 5:e årets författarkväll på Kristallen i Nybro.

Samma trevliga sällskap, lika välbesökt, samma smörgås med brie & salami från stadens konditori och som vanligt årets första julmust. ALLT var så där härligt bekant!

..och så var det ju det här med de besökande författarna.

DE var självklart nya och spännande för året!

Kvällen inleddes av samma konferencier  som tidigare år. Bygdens stolthet (inte såå många celebriteter att välja bland i vår lilla stad) poeten Arne Johnsson. Kanske är lite orättvis för han har visst tilldelats en hel del prestigefyllda priser inom kulturlitteraturen men han är ju så erbarmligt tråkig, obegriplig och oengagerande. Dessutom läser han alltid innantill!

Första författaren att inta scenen efter Arnes presentation var psykologen och ungdomsförfattaren Jenny Jägerfeldt. Hon verkade full av energi och berättade på ett underhållande och skämtsamt sätt om sin spretiga, rastlösa bakgrund med resor, sekter, skolor och restaurangjobb runt om i världen. Inte förrän hon drabbade av en aggressiv form av reumatism och en påtvingat lugnare tillvaro bosatte hon sig i Sverige på riktigt och kanaliserade sin frustration över sin situation i skrivande. Hon valde att plugga psykologi och har senare kombinerat sitt arbete med ungdomar med sina skrivna historier. Hon väver ofta in olika diagnoser i sina berättelser men är noga med att inte låta det bli huvudstoryn. Som hon säger: - En blind person går ju inte bara omkring och säger och tänker att den är blind. Det är ju något man lever med och sen har man samma problem som alla vi andra i form av ekonomi, kärlek, jobb etc. Likadant är det för personer med psykiska diagnoser och människorna i deras omgivning.

Efter Jenny var det dags för "kvällens mördare", som han själv inledde sin presentation.
Håkan Östlundh verkade inte så van att tala inför en större grupp så det gick lite taffligt. Eftersom han nyligen gett ut den 7:e och avslutande delen i sin kriminalserie med Gotländska kriminalaren Fredrik Broman berättade han om hur det är att skriva en sammanhängande serie och om kraven att skriva klart böckerna i en forcerad takt. Enligt honom får den som är bra på att skriva slita hårt in till sista kommatecknet medan andra som har en riktigt bra storyidé får mer hjälp med själva skrivandet. Jag gillar verkligen Håkans böcker och han försökte nog så gott han kunde men fängslande och intresseväckande blev han tyvärr inte muntligt.

Efter den traditionella pausen med fika och catching-up-talk med mitt sällskap var det så dags för ett nytt par författare och nu höjdes nivån något.
Arkan Asaads berättelse om sin bakgrund och familjens flykt från krigets Irak på 80-talet lämnade ingen i salen oberörd och alla var idel öra. Arkan berättade med en blandning av befriande skämt och djupaste allvar om hur faderns flykt fått konsekvenser för den kvarvarande släkten i Irak och att han tyngd under skuldkänslor förändrats och blivit den osympatiska man han framstår som i debutromanen Stjärnlösa nätter. Berättelsen gav mig en helt annan syn på och förståelse för den självbiografiska handling som utspelar sig i boken. Arkan kunde vi nog alla lyssnat länge på!

..men kvällens sista författare, Sara Kadefors, skulle ju också få en chans att underhålla oss och det gjorde hon med bravur. Avslappnat och vant berättade hon om sitt författarskap och hur hon alltid velat skriva en kärlekshistoria men våndats inför jämförelsen med alla tidigare stora kärleksromaner och risken att låta klyschig. Om hur hon aldrig tror sig skriva självbiografiskt men ofta efteråt inser att hon upplevt samma saker som personerna i böckerna. Det märktes att Sara är en van underhållare med sin bakgrund inom radio och tv.
..och så utnämnde jag och mitt sällskap henne till "Årets Klänning". Ni som läst här tidigare kanske minns att jag nämnde Katerina Janouch fräcka klädsel förra året och nu stod Sara här i en otroligt snygg, sober och stilren klänning som fick mig och min väninna att dregla:P. Fick faktiskt chansen att nämna klänningen för henne efteråt vilket verkade göra henne glad och smickrad. Hon avslöjade var hon köpt den också..;)

Kvällen avslutades för min del, i alla fall med ett inköp av Östlundhs 7:e Gotlandsbok.

Signerad med hälsning så klart!

Sammanfattningsvis en underbart trevlig och intressant kväll som vanligt om än med ett något "svagare" startfält än tidigare år.

..och så ett tips till arrangörerna. Har hört att skådespelaren och prästsonen Samuel (Skärgårdsdoktorn) Fröhler härstammar från Nybro. Vore inte det ett ess som presentatör för En kväll i böckernas värld 2015?

Hon som älskade honom - Sara Kadefors

Jag hann precis! Med bara ett par dagar tillgodo inför årets författarafton fick jag händerna på ett verk av den 4:e (och för mig enda olästa) deltagaren Sara Kadefors. Jag har ju för vana att alltid försöka läsa något av varje författare före bokkvällen. Det ger liksom lite mer att lyssna på dem då, som om man kände dem lite. Kadefors, journalist och tidigare programledare i radion har skrivit en del barn- och ungdomsböcker men jag valde att satsade på en kärlekshistoria från vuxenhyllan.

        "Om hon förstått vad deras möte skulle komma att innebära, skulle hon ha klivit in i bilen och åkt därifrån då? Eller tvärtom kastat sig i hans famn och klamrat sig fast? På denna frågan har hon fortfarande inget svar."

Malena lämnar Stockholm för att komma ifrån stress, oväsen och måsten. Hon hyr ett ensligt beläget torp med endast hyresvärdarna och skogen som grannar. Närheten till naturen är något nytt för henne och hon både skräms och fascineras av djur, mörker och årstidens skiftningar. De enda hon träffar och umgås med är paret hon hyr av och deras fosterbarn. Nathan och Pia verkar vara det perfekta paret, en varm kärleksfull familj som hon till sin förvåning uppskattar att ha i sin närhet. På Pias förfrågan undervisar hon två av de ensamkommande flyktingbarn som vistas hos familjen i svenska och motvilligt engagerar hon sig i dem och deras vånda inför Migrationsverkets beslut om deras framtid i landet.  Då både hon och Nathan arbetar mycket hemifrån träffas de en del under dagarna.  De pratar, tar långa promenader och han hjälper henne med torpet. Malena som alltid känt sig obekväm med närhet och aldrig varit kär på riktigt känner sig trygg och lycklig och sakta kryper otillåtna varmare känslor fram i henne. Känslor som kan förstöra mycket för alla runt henne om hon inte står emot.

Hon som älskade honom, är en vacker kärlekshistoria om "otillåten" kärlek mellan två tvillingsjälar som vet att om de ger efter för känslorna, sårar och förstör för andra som de håller mycket av och som behöver dem. Berättelsen beskriver också de förväntningar och den press omgivningen ställer på manligt och kvinnligt och hur man bör bete sig för att accepteras och inte ses som udda och underlig. Det finns en fin skörhet i Malena som inte klarar av sina vänners förväntningar samtidigt som hon har modet att utmana den förväntade bilden av hur hon borde vara.

Berättelsen ger hopp om att vi har rätt att vara som vi vill och ändå kunna kräva att bli accepterade och älskade som de personer vi är och de val vi gör.

Boken är lättläst och inte så djup som den kanske låter på min beskrivning. Snarare en liten känslig och hjärtknipande historia där man vill att det ska gå alla väl men vet att det är omöjligt oavsett vilka val som görs.