Stormsvala - Marianne Cedervall

Första gången jag kom i kontakt med Mariannes böcker om väninnorna Mirjam & Hervor var inför Bokens afton för ett par år sedan. Jag brukar ta för vana att läsa något från varje deltagare så det blev en tur till stadens mest underskattade resurs, Biblioteket, där jag lånade Svinhugg och Svartvintern som är de två första böckerna i serien. En mycket angenäm bekantskap där jag fick vara med när den lite försiktiga, gotländska läkaren Mirjam träffar och blir bästa väninna med krutdamen och "Lapplands-häxan" Hervor. Så himla roliga böcker och då menar jag inte humor-roliga utan mer ett feel-good-leende-på-läpparna-bok.

"-Jag är utbränd, Mirjam, förkunnade hon teatraliskt.
Mirjam satte sig med en duns på sängen bredvid Seb.
-Utbränd? Du? Det tror jag så mycket jag vill på. I morse var du ju pigg som en lärka.
-Inombords är det sotsvart så in i helvete. Helt förkolnat.
Hervor suckade tungt. Det var inte likt henne."

Mirjam och Hervor flyttar till New York för att hjälpa döttrarna som just öppnat ett svenskt spa. Mirjam  erbjuder kunderna enklare hälsotester medan Hervor säljer sina hemkokta salvor och spår framtiden för de som vågar. En mystisk svensk man, som kallar sig Ernest, dyker upp nästan dagligen och medan Mirjam tycker att han beter sig underligt och snokande blir Hervor överförtjust och börjar bete sig konstigt, nästan som om hon vore förälskad. Inte ens när hon förlorar förmågan att spå fattar hon några misstankar utan bjuder med mannen på kalkonmiddag hos dotterns familj och bakar och stickar gåvor till honom. Hon som aldrig haft mycket till övers för det manliga släktet. Hervors dotter får i samband med ett arv reda på att hon har en bror som ingen vet vart han tagit vägen. Hon glädjer sig åt detta och försöker med alla medel spåra honom utan att veta att han finns precis i närheten och inte alls är lika glad i att ha fått en syster att dela arvet med. Inte förrän Mirjam och Hervor plötsligt försvinner börjar saker och ting klarna och Ernest rätta identitet och onda agenda visar sig.

Även om jag verkligen tycker bra om de två damerna så är detta den hittills sämsta boken i serien. Den har inte samma klurigheter och spännande upptåg som vännerna tidigare ägnat sig åt, är lite fattig på handling och den goa vänskap som brukar finnas mellan Mirjam och Hervor. Sen är det roligare när Hervor är sitt vanliga kaxiga jag även om det fortfarande är uppfriskande med hennes blandning av svordomar och gamla dialektala ordbruk som t.ex *ättelägg och **tabernakel. Föredrar också när handlingen varit förlagd i Sverige då igenkänningsfaktorn varit större och vännerna och deras äventyr passat in bättre.
Stormsvala funkar men tyvärr inte mer än knappt godkänt den här gången Marianne:(

*Släkting/ättling    **Byggnad