Ännu ett pocketfynd från svägerskans utrensning.
Denna gången en verklighetsbaserad historia skriven under pseudonymen Lyndsey Harris med hjälp av Andrew Croft. Boken gavs ut 2006 och har vunnit Richard & Judys boktävling TRUE.
2 riktigt goda väninnor, gifta med barn samma åldrar, som delar alla förtroenden och ställer upp för varandra i alla lägen. Låter väl riktigt trevligt och bra?!
Lyndsey Harris har inga större ambitioner i livet. Hon gifter sig tidigt med sin Mike och redan innan de får sitt första barn blir hon vän med Tanya, en tjej på jobbet. Tanya gifter sig med den tystlåtne Andrew och får sonen David. Paren umgås parvis men mest är det Lyndsey och Tanya som träffas. Mer blir det när Lyndsey får Luke och är hemma hela dagarna. David får en svår trots period och Lynsey ställer upp till 100 % för väninnan. Tanya börjar också berätta om sin uppväxt och hur hon blivit sexuellt utnyttjad som barn. Döttrarna Amy och Sarah föds och växer upp som bästisar. När Sarah är 6 år ändrar hon plötsligt beteende. Pengar försvinner och hon erkänner att hon tagit dem men kan inte förklara varför eller vad hon gjort av dem. Sen börjar hon ta sönder saker. Gardiner, leksaker, kläder, pappans fiskeutrusning och Amys läxböcker. Hon tar Lynseys mediciner och Mikes rakblad. Hon skriver lappar med antydningar om sexuellt utnyttjande. Lyndsey är helt förtvivlad och vet inte hur hon ska hantera Sarah som trots att hon bevakas hela dygnet lyckas ställa till oreda. Kontakter med psykologer, socialen, skolan gör inte saken bättre. Hela tiden är vännen Tanya där och stöttar och avlastar men är också den som hittar och utsätts för mycket av Sarahs påhitt. Sarah själv är ledsen och kan inte förklara eller minnas vad hon gjort. Har hon blivit psykiskt sjuk? När andra barn på skolan hotas stängs Sarah av och polisen dras in. Misstanke finns om att det är Lyndsey som utsätter sin dotter för allt detta och det blir tal om att ta barnen ifrån henne.
Sanningen ska visa sig vara ett sjukligt och ondskefullt svek.
Tänk jag kan verkligen gå i taket och reta upp mig otroligt på kvinnor som bara låter sig ledas och förledas i olika sammanhang som om de vore helt oförmögna till att tänka sunt och förnuftigt! Att detta beteende sen drabbar oskyldiga barn och att man krampaktigt håller fast vid lojaliteter som visar alla tecken på att vara falska gör inte saken bättre. Jag lider med flickan Sarah (som är ett fingerat namn) men har svårt att ta hennes mammas berättelse seriöst. HUR kunde hon köpa alla historier hon hörde och utsattes för? Och var var männen, papporna i detta? De beskrivs som om de inte alls har med barn och hem att göra utan bara står för försörjningen. Lynsey frågar sig gång på gång om hon är en dålig mamma och JA, det tycker jag. En mamma ska alltid ha sin första och största lojalitet till sina barn även om de självklart också ska vara öppna för deras fel och brister. Jag uppfattar Lydsey som en svag, lätt förledd kvinna, rädd för konflikter men som älskar sina barn. I det här fallet blev det så fel det kunde bli.
Varsågod och läs om du vill bilda dig en egen uppfattning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för dina tips och kommentarer.