Högt ställda förväntningar..

Tre kvinnor vars liv korsar varandras.

Rachel - Frånskild, som varje dag tar tåget fram och tillbaka till stan för att upprätthålla bilden av ett normalt liv när sanningen är den att hon för länge sedan blivit avskedad från sitt arbete p.g.a. sin alkoholism. Rachel har svårt att acceptera separationen från maken. Varje dag passerar hennes tåg ett hus, likt det hon själv bott i, där hon fantiserar om det unga paret hon sett där. I hennes huvud lever de det perfekta liv som hon drömt om.

Anna - Kvinnan som Rachels man varit otrogen med och som nu lever tillsammans med honom och deras gemensamma baby i det hus vid järnvägen där han tidigare bott med Rachel.

Megan - Kvinnan i huset som Rachel fantiserar om. En kvinna långt ifrån perfekt. En kvinna med hemligheter.

Rachels fantasibild om det perfekta paret får en törn när hon en dag ser Megan med en annan man. När Megan strax därpå anmäls försvunnen söker Rachel upp polisen och Megans man för att berätta vad hon sett. I hennes värld är hon en del av deras liv och vill hjälpa till men i polisens ögon är hon en alkoholiserad kvinna som har minnesluckor och stalkar sin exman. Men Rachel vet att om hon bara kan komma åt sina försvunna minnen från kvällen då Megan försvann så kommer hon att veta vad som hänt. Kanske kommer dessa minnen att berätta mer för henne än hon vill veta..

Kvinnan på tåget är en omtalad debutroman, av journalisten Paula Hawkins, som även filmatiserats. Självklart har jag längtat efter att sätta tänderna i den och hade högt ställda förväntningar.
Kan inte riktigt bestämma mig för om de infriades eller inte.

Jag hade förväntat mig en spännande thriller men länge kändes den mer som ett drama med den förvirrade, misslyckade och ständigt alkoholrusiga Rachel i centrum. Längre fram i berättelsen blev den mer som en psykologisk, smygande thriller med obehagligt krypande stämning när sanningen sakta uppenbarar sig. Storyn tar en oväntad vändning vilket alltid är uppskattat.

Bestämmer mig för "ganska" bra i stil med en 3:a av 5. Tänker i alla fall se filmen för att se om den följer boken eller gör storyn mer thrillerlik från start. Vill nämligen minnas att det är  reklamen för biofilmen som gett mig förväntningarna på boken från början.

Återstår att se vilken som är bäst.
Boken eller filmen?

Tiden rinner ut..

En organisationer som kartlägger och samlar bevis mot nazister från andra världskriget kämpar mot klockan. De skyldiga börjar bli gamla och ska de hinna ställas inför rätta för sina brott är tiden knapp. Är det en slump att ett par av gamlingarna dör nästan samtidigt, tillsynes naturligt precis när de hamnar i organisationens fokus? Eller är det någon i gruppen som agerar hämnare på egen hand? Och handlar det om hämnd i så fall eller om att komma över de förmögenheter som man tror att de skyldiga hållit gömda sedan kriget? När en inre krets i organisationen väljer att stjäla med sig dokument för att inte riskera att fler namn hamnar i orätta händer eskalerar våldet. Någon verkar väldigt angelägen om att komma över informationen. Svenska rättsläkaren Ella Andersson dras in i jakten när hennes far lämnar en nyckel i hennes vård. Dessutom verkar fadern ha egna skäl för att dölja de eventuellt skyldigas namn. Kan det vara så att namnen som så många verkar intresserade av har något med Ellas tyska släktband att göra?

Ja ni hör ju. Berättelsen från första boken, Corpus delicti, drar vidare när Ella kommer närmare den far hon tagit för död sedan hon var liten och dras in i den värld han lever i. Spännande, spännande! Medan Ellas nya kärlek Mikael börjar misstänka att hon blivit paranoid så ser jag som läsare en kvinna som söker och kräver svar samtidigt som hon är fullt kapabel på att ta vara på sig själv. Även denna gången får vi starka och intressanta personskildringar och en oväntad tvist i historien som gör att jag får omvärdera det jag läst. Visst är det som det sägs i boken:  Ingen människa är odelat ond och ibland kan man gå väldigt långt för att överleva. Men hur långt kan man gå och ändå få förståelse och förlåtelse?
Rafflande handling in i det sista och ett öppet slut som borgar för fortsatta äventyr för Ella och mig som läsare gillas.
Mer mer!!

Missa inte..!

Ni som liksom jag älskar deckare, och särskilt svenska sådana, har något riktigt spännande att se fram emot de närmaste veckorna.

Med start den 8 mars, sänder TV4, 8 nyinspelade avsnitt baserade på Åsa Larssons böcker om advokaten Rebecka Martinsson.

 Det blod som spillts (2004), Svart stig (2006), Tills dess din vrede upphör (2008) & Till offer åt Molok (2012)

Kanske såg ni filmen baserad på Åsas första bok i serien, Solstorm, där Isabella Scorupco gjorde huvudrollen? Om inte, varför inte passa på att ladda med den inför serien annars.

I den kommande tv-serien är det en av mina favoriter, Ida Engvoll som tar över rollen som stockholmsadvokaten som återvänder till hembygden i norr. Ida som vi bl.a sett i succéfilmen "En man som heter Ove". 

 Filip Berg, som en ung Ove, med frun Sonja gestaltad av Ida Ingvoll

I tv-serien får hon bl.a.sällskap av namn som Samuel Fröler och Gunilla Röör vilket inger höga förväntningar.

Jag kommer att sitta bänkad:)

En ny bekantskap

"Simon hade lagt ut de brunaktigt missfärgade benbitarna så att de bildade en människokropp. Ett minst sagt tidsödande arbete, med tanke på att benen hade anlänt huller om buller i en säck. Tillsammans stirrade de på det krossade skallbenet och de utslagna tänderna i käkarna. Skelett som legat i naturen under en längre tid kunde bli skört och vittra sönder, framför allt om delar av kroppen hamnat ovan jord. Det här skelettet uppvisade inga sådana tecken. Det rådde därför inga tvivel om hur skadorna på skallens ben skulle tolkas.
- Mord, sa Simon tyst."
Ett skelett hittas nergrävt i en villaträdgård och hamnar på rättsläkarstationen där rättsläkare Ella Andersson och hennes kollegor arbetar. Någon har medvetet försökt försvåra en eventuell identifiering av kroppen genom att slå sönder tänderna. Den nyligen avlidna husägaren i vars trädgård skelettet hittats visar sig ha kopplingar till Ellas barndom. Ella som växt upp i en välbärgad, strikt överklassfamilj, som Ella Rossing-Liedenburg efter det att fadern Frederick dött i ett förmodat självmord, i samband med en bostadsbrand, har mer eller mindre brutit med familjen. Kan skelettet som dykt upp ha något att göra med vad som hände hennes far den där gången? Finns det saker som hennes mor och mormor dolt alla dessa år?

Elias Palm, rättsläkare, underklädesmodell och författare..!

Tänk en del både provar och blir framgångsrika i allt. Corpus delicti är Elias debutbok och första boken med rättsläkare Ella Andersson som huvudperson. Genom Ella får vi insyn i rättsläkaryrket samtidigt som vi lär känna en sympatisk, kompetent och stark kvinna med en tro på sanning och rätt. Hon har mycket i bagaget som i den här första boken börjar benas upp. Det komplicerade, spända förhållandet till familjen och saknaden efter fadern. Hennes sökande efter svar tar både en och två oväntade vändningar under berättelsens gång och Elias har lyckats bra med att få mig som läsare att se och respektera Ellas val i livet. Faktum är att trots alla intressanta och ganska ingående beskrivningar av fall hon blir inblandad i så är det Ellas privata berättelse som jag fastnar för. Hennes uppbrott från sambon, formandet av den nya bostaden, hur hon som snart 40åring börjar bejaka sin kvinnlighet och uppskatta sin kropp genom nya vanor. Det känns som om jag kommer henne nära, hejar på hennes utveckling och rycks med. Berättelsen om hennes far är riktigt bra genomtänkt av författaren och jag hoppas att historien tar vid i del 2 som nu ligger på sängbordet här hemma. Räknar med fler kvällar i Ellas sällskap.
Tummen upp för debutanten (boken gavs ut redan 2010 men är ny för mig) Elias Palm!

Vardagslyx

..när man får några timmar över och glider upp till husets bokhylla för att välja lite skön läsning:)

Satsar på en för mig ny författare från Helsingborg och hoppas han lever upp till förväntningarna.

Nu intar jag favorithörnet i soffan och återkommer med mer tankar kring bok & författare inom kort.

Tjingeling:)!

Hänger med Harry om kvällarna

Just nu lever jag i ett härligt "Harry-rus"

Läs mer

En riktig bladvändare

Ett litet oskyldigt barn brutalt mördat i familjens egna trädgård, en pojke överfallen och dödad på väg till skolan, ett drygt 30årigt ouppklarat försvinnande ute i skärgården och ett tragiskt självmord.
Det är valtider på gång i Sverige och i Skåne där polisassistent Olivia Rönnig arbetar mobiliserar rasistiska grupper för det de kallar ett renare land. Somliga är villiga att gå långt för att uppnå sina mål och Olivia finner sig både inblandad i utredningen av de mördade barnen och personligen hotad. Rikskrim med Mette Olsäter i ledningen tar över utredningen. Samtidigt har Mettes före detta kollega Tom Stilton fått upp ett spår till ett cold case som han inte lyckats lösa under sin tid som polis.
Spåren leder Tom ut på öarna och till ett sektliknande kollektiv från 70-talet. När båda de mördade barnens familjer visar sig ha kopplingar till samma kollektiv vävs Toms, Mettes & Olivias spaningar samman i jakten på mördaren ELLER mördarna.

Sen jag hörde ljudboken OCH såg tv-serien Springfloden, som var paret Cilla & Rolf Börjlinds första bok om Rönning, Olsäter och Stilton, är jag fast. SPÄNNANDE starka karaktärer och intriger som vävs samman på ett sätt som får mig som läsare att bara vilja läsa mer och mer (får INGENTING gjort här hemma;S).
Svart gryning är den 3:dje boken i serien och minst lika bra som föregångarna. Författarna använder en egen stil i sitt skrivande med mycket korta meningar och jag hör riktigt Thomas Bolmes röst från uppläsningen av Springfloden i mitt huvud när jag läser denna boken. Tv-serien ger mig dessutom ansikten på karaktärerna på ett fantastiskt, träffsäkert sätt.

Kjell Bergqvist ÄR verkligen Tom Stilton.

Kan knappt vänta på att få sätta tänderna i Börjlinds senaste "Sov du lille videung".

+++ för denna bokserie!