Ny bekantskap, ny favorit

Marianne Jidhoff - Intelligent, välbärgad, nybliven änka efter ett långt äktenskap med en make som ständigt bedrog henne och för vems skull hon avstod en egen karriär som åklagare för att sköta hem och barn. Nu tar hon revansch, återgår till arbetet, livet och kanske kärleken.

Torsten Ehn - Skarp, medelålders polisman som går sina egna vägar och ses som något av en enstöring bland kollegorna. Älskar sitt arbete, havet, god mat och tonårssonen Noah.

Augustin Madrid - Ung, udda polisassistent som har en något lillgammal stil. Flott sportbil, skräddarsydda kläder, atletisk kropp och en ovanligt analytisk förmåga.

Dessa 3 personligheter handplockas när åklagare Olle Lundqvist vill stoppa alla läckor som finns i polishus och åklagarmyndigheten. De kompletterar varandra bra, arbetar tight och rapporterar bara inom gruppen. Något som snabbt ger resultat och misstänksamma kollegorna.

Som ni märker berättar jag egentligen inget alls om själva handlingen i boken. Nej, för den kommer liksom i skymundan för dessa intressanta individer. Denise visar sig vara en mästare på att få oss ..eller i alla fall mig att suga till mig person- och miljöbeskrivningar och redan några kapitel in i boken har jag tydliga bilder i mitt huvud. Jag som alltid brukar "skumma" över den typen av beskrivningar finner att hennes sätt att bl.a skriva i lättsamma dialoger fungerar suveränt.

Självklart finns det ett kriminalfall i boken men den är härligt befriad från bestialiska beskrivningar och fokus kring detta. Jag är imponerad! Jag älskar persongalleriet och vill veta mer om de här människorna och deras vidare öden. Denise själv kallar sin genre för Elegant Crime. En bra beskrivning.

Mer Denise Rudberg för mig!

Det kallar jag debut..

Slutet av andra världskriget.

I samarbete med amerikanarna blir två brittiska piloter beordrade att flyga med i en attackgrupp över Tyskland för att där i skydd av striderna avvika och fotodokumentera ett viktigt område på fiendesidan. De rutinerade piloterna och barndomsvännerna James Teasdale och Bryan Young uppskattar inte uppdraget men lyder order. Uppdraget misslyckas då deras plan skjuts ner mitt i fientligt område långt ifrån de egna trupperna. I ett desperat försök att överleva lyckas de skadade ta sig ombord på ett sjukvårdståg där de kastar av två av de medtagna tyska officerspatienterna och tar deras platser. Som Standartenfürer Gerhart Peukert och Oberfürer Arno von der Leyen blir de tillsammans med en grupp nazister förda till ett militärt mentalsjukhus uppe i bergen. Här simulerar de mental sjukdom och stumhet för att inte bli avslöjade. Något som visar sig farligt på ett annat sätt än de uppenbara när det visar sig att det finns fler simulanter på avdelningen. Farliga män som gör allt för att inte bli avslöjade. Dagar blir till veckor som blir till månader av nedbrytande medicintester, elchocksbehandlingar, misshandel och avrättningar. Hur länge kan man spela sinnessjuk utan att bli det? James och Bryan blir separerade och Bryan blir tvungen att fly utan sin vän. Mot alla odds lyckas han nå fram till sina landsmän samtidigt som mentalsjukhuset bombas av britterna.

Under de 30 år som följer blir Bryan en framgångsrik och förmögen företagare inom medicin samtidigt som han förtärs av dåligt samvete över sitt svek mot James som blev lämnad kvar hos tyskarna och officiellt sedd som saknad, troligen död. Bryan lägger utan framgång tid och pengar på att få vetskap om James öde. När han i samband med en anställningsintervju träffar Keith Welles som dokumenterat och besökt flera tyska sjukhus från krigstiden gör han ett sista försök. Han vill hitta James viloplats, få ett avslut och ro i själen. Tillsammans med Welles besöker han för första gången själv Freiburg, den tyska ort där han och James spenderade de skräckfyllda månaderna under kriget. När han av en händelse känner igen en av sköterskorna från mentalsjukhuset börjar stenar rulla och en grupp mäktiga män med nya identiteter känner sig åter igen hotade. Män som kanske är de enda som vet svaren om James öde.

Jag har tidigare läst och verkligen uppskattat den danske författaren Jussi Adlers-Olsens coldcase-serie om Carl Mörck och Avdelning Q så när jag nu sent omsider fick händerna på Jussis debutroman, Alfabetshuset från 1997 var förväntningarna höga.
..och de infriades med råge!
Ännu en rafflande bladvändare som i stilen liknar Q-serien. Gångna tiders händelse blandas med dagens och ledtrådar följs för att få klarhet och upprättelse. Inga poliser denna gången utan allt kretsar kring de verkliga huvudpersonerna och deras upplevelser. Girighet liksom överlevnadsinstinkt visar sig vara starka drivkrafter och när de båda krafterna möts ställs allt på sin spets. Only the strongest survives som det heter. Historien kan nog kännas lite orealistisk samtidigt som vi ju vet att det skedde mycket grymheter under kriget och att osannolika, sanna krigsberättelser har hörts förr. Jag kan i alla fall inte låta bli att ryckas med i den skräckfyllda mentalvistelsen för två brittiska piloter gömda bland tysktalande nazister och deras mentala styrka som får dem att göra saker de aldrig trott sig om för att överleva.
Spännande, välskrivet och en riktigt matig bok jag varmt rekommenderar. Klart Q-serien blev en hit om debuten såg ut så här!

Just upptäckt att första boken i serien, Kvinnan i rummet spelats in som thrillerfilm 2013 så nu blir det att jaga. Måste se!

När det förgångna kommer ikapp..

Förortsliv, tonårstider och struliga hemförhållanden för den unge Leo samman med John och hans lillasyster Julia. John är en oberäknelig och komplicerad personlighet som gör vad han kan för att hålla samman familjen samtidigt som han slipar på inte helt lagliga kunskaper såsom falska ID-handlingar och manipulerade register. Han vakar över Julia som en hök och när Leo och Julia blir kära håller de det hemligt för John. Mycket hinner hända med ungdomarna i Salem det där året. Mycket som ligger kvar och gror genom åren.
När den vuxne polisen Leo Junker flera år senare dras in i ett mord utfört i härbärget i samma hus som han bor börjar det förflutna komma ikapp. Någon har försökt få det att se ut som om han är inblandad, han känner sig bevakad och får mystiska, anonyma sms. Medan kollegorna jagar Leo jagar Leo sitt förflutna och ungdomsvännen John. John som genom sina unika kunskaper verkar ha blivit osynlig. Uppgörelsens stund har kommit och någon tycker att det är dags för Leo att stå till svars för ungdomens handlande.

Kriminologen och tv-aktuella (Deckarna svt1) Christoffer Carlsson är en ny bekantskap för mig. Ovanligt ung i sammanhanget men hyllad och prisbelönt med Svenska Deckarakademins pris för bästa Svenska Kriminalroman 2013. Hans sätt att skriva andas entusiasm och nytänkande men historien han ger oss är mörk och deprimerande. Missbruk, utbredd kriminalitet, korruption och psykisk ohälsa är bara några ingredienser i den här historien som handlar om hur våra handlingar får konsekvenser för många i vår omgivning. Vem bär ansvaret för vad som sker och hur långt ska man gå för att avkräva gamla skulder?
Har lite svårt att bestämma mig för om jag gillar boken eller inte. Kan bli lite störd på huvudpersonen Junkers looser-beteende. Jag gillar ju hjältar med GO i. Men visst boken har sina poänger och är stundtals spännande så jag kan mycket väl tänka mig att ge fortsättningen, Den fallande detektiven, en chans om tillfälle ges.
Från mig blir det med andra ord, medelbetyg för unga Carlssons Den osynlige mannen från Salem. Som vanligt läs och bedöm själva.