söndag 11 januari 2015

Vecka 36 - Sofie Sarenbrant

En ny bekantskap! Hyllad sedan debuten, som Sveriges nya deckardrottning.
Klart förväntningarna var höga när jag gav mig i kast med Sofie Sarenbrants Vecka 36. Nya miljöer, en ny berättare och nya personligheter borde borga för några trevliga lässtunder. Eller?

Sommaren drar sig mot slutet. Barndomskamraterna Johanna och Agnes tillbringar sista semesterveckan tillsammans med sina män och Agnes dotter Nicole i Johannas föräldrars sommarhus på Österlen. Om bara några veckor ska de båda väninnorna ha barn så det är mycket förväntningar, funderingar och hormoner i rörelse. Framförallt Agnes är extra trött och retlig och sista kvällen, som firas med gemensam middag och karaoke på värdshuset, slutar med gräl mellan henne och maken Tobbe. Tobbe pallar inte med tjatet, dricker lite för mycket och flirtar ogenerat med servitrisen. Agnes beger sig ledsen, trött och missförstådd hem för att sova.
Därefter är hon som uppslukad av den Skånska myllan. Inte ett spår efter henne finns. Tobbe och Johanna är förtvivlade. Agnes skulle aldrig lämna dottern frivilligt! Dessutom ska hon ju straxt föda sitt andra barn. Både de och polisen misstänker brott.
Några dagar senare hittas ett sargat kvinnolik i hamnen. Magen är uppsprättad och babyn borta..

Usch, så ruggigt! Sofies debutbok är snabbläst och enkel. För enkel i min smak. Det som andra hyllar upplever jag som en tydligt verk av en nybörjare med en story som går framåt för lätt och utan djup. Den lyckas inte fånga mitt intresse som läsare. Jag ser inte miljöerna och känner inte något för karaktärerna. Poliserna känns Dupontaktiga och brottet i sig, hur fasansfullt det än må vara, känns ointressant och osannolikt med den bakgrund vi ges. Så lätt går det nog inte. Samma brott i händerna på ex. en thrillermästare som Alex Kava skulle gett helt andra rysningar längs ryggraden.
Så liiite mer krävs nog för att bli kallad deckardrottning kan jag tycka.
Nu vill jag inte vara den som totalsågar nykomlingar på författarhimlen och jag har varit med om flera dylika exempel där författarna mognat, utvecklats och fått ett intressantare djup efter några böcker så självklart ger jag Sarenbrant fler chanser. Närmast den fristående fortsättningen på Vecka 36.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för dina tips och kommentarer.