Dean Koontz, mästare av skräck och övernaturliga fenomen, har länge varit en av mina favoritförfattare. Eftersom han ger ut ett par böcker per år har det blivit några genom åren;) Han tog över tronen, i mitt tycke, efter en annan kändare författare inom samma genre, Stephen King. Donatorn är från 2011.
Ryan Perry 34, framgångsrik grundare av it-företaget Be2Do, vältränad och aktiv drabbas plötsligt av akuta hjärtproblem. Han känner sig bevakad och misstänksam mot alla i sin omgivning. Han avskedar sin trogna personal och sätter en privatdetektiv på att kolla upp den älskade flickvännen Samanthas bakgrund. Han söker med ljus och lykta efter en skyldig till hans allt sämre tillstånd och är länge säker på att han blivit förgiftad trots läkarens intygande om att hjärtfelet är av ärftlig art. I sin misstänksamhet byter han hjärtläkare och efter bara några månader kan han genomgå en lyckad transplantation och friskna till. Livet går vidare för Ryan men ett år efter operationen börjar åter underliga saker hända runt honom. Någon skickar godishjärtan med texten "Bli min" och saker börjar flytta sig oförklarligt i hemmet. En kvinna söker upp honom och hotar med att döda honom om han inte lämnar tillbaka det som hon hävdar inte är hans. Vems hjärta är det Ryan har fått? Hur fick hjärtläkaren tag på en matchande givare så snabbt? Ryan finnes sig plötsligt mitt i moraliska dilemman med en blandning av andliga fenomen och brottslig organhantering och tvingas ta ställning om han vill leva vidare.
För absolut första gången är jag riktigt besviken på en Koontz.bok. Visst har hans böcker genom åren skiftat lite men den här boken är verkligen ingen höjdare. Seg och långdragen och det tog över halva boken innan den egentliga handlingen kom igång. Lite mystisk, obegriplig och med en abrupt upplösning som i alla fall inte lämnade mig nöjd:(
Sorry Dean men Donatorn rekommenderas INTE!
Jag skrev ett liknande inlägg efter att ha läst den, det var första gången jag kände mig besviken efter en Koontz bok :(
SvaraRaderaJag läste denna i höstas och blev, precis som du, besviken. Den var bara väldigt konstig och väldigt seg.
SvaraRadera